THE AMERICAN LIFE

Nu kommer det efterlängtade(?) sentimenatla inlägget. Sista helgen innehöll tjejmiddag, woodbury commons outlet, central parkmys, stockholmsmacka på svenska fiket FIKA, kändisspaning på MTV:s video music awards, fashion week och en hel del fest. Jag bodde hos Märta i Brooklyn för att kunna njuta av den otroliga staden under mina sista dagar och såklart av min tjej Märta. Daniel och Axel hemmifrån kom och hälsade på så jag fick intensivumgås med dom i två dagar eftersom jag inte ser dom på ytterligare ett halvår. På tisdagen var det dags att säga hej då till city och bege sig hemmåt till familjen. Sista kvällen med som innehåll massvis med tårar. Hela familjen körde Malin-trivia där dom turades om att svara på frågor om mig som pappan i familjen frågade. Första frågan "Vad heter Määälin egentligen?" "Hur stavas hennes efternamn" "Vilken är hennes favoritsport"... sista löd "Vad har varit bäst med Malin?". DÄR kom floderna ner för kinderna.
Som tack för mitt år fick jag ett jättefint berlockarmband från familjen där ett rött swarowskiklätt äpple hänger. Nu kommer jag alltid ihåg min familj i New York. På morgonen väckte jag alla barnen och sa hej då. Tååårar. Men jag är glad att dom är så stora att dom använder skype så jag kan para med dom. Sen får jag komma och hälsa på också. Antingen på deras Bar mitzva den 3 mars 2012 (yes, dom har redan sitt datum) eller innan dess.

Flygningen var lång och hemma i Sverige mötte syrran upp mig på arlanda. Eftersom jag kom på morgonen åkte jag direkt och överraskade en kär vän och kusin. Sedan gömde jag mig i huset och överraskade föräldrarna som trodde dom skulle hämta mig på arlanda en sag senare. Mamma vart helt stum och täntke bara på allt hon hade velat lägga fram i mitt rum innan jag kommit hem. Jag fick tre väldigt fina pärmar där hon skrivit ut alla mia blogginlägg och mail under året. Fint.

Det vart inflyttningsfest hos storasyster på fredagen i deras nya mysiga lägenhet. Om lördagen har jag hört sedan en månad tillbaka att jag inte får ha fest för vännerna eftersom Jockes föräldrar från Östersund kommer ner och vi ska till Wallmans salonger med dom. Fine tänkte jag och att jag ändå får se nåra vänner efter när vi tänkte gå ut.
Hela familjen sätter på sig finkläder och åker iväg. Jag och marie blir avsläppta och mamma och pappa ska "parkera bilen". Marie går vilse på söder och "hittar inte wallmans". Tillslut kommer vi fram utanför ett annat ställe där hon säger att det är rätt ställe. Det står ju inte Wallmans på men jag går in iaf. Innanför dörren står ALLA vännerna. Helt sjukt. Syrran har fixat surprice party i smyg. Hon är SÅ BÄST och jag är SÅ lurad av alla nu när jag tänker på människorna jag pratade med om kvällen innan. Söderhof fylldes av K-torpare och andra bekanta ansikten. Största chocken av allt var nog att mina NYvänner Trine och Sara med pojkvän var där. Från Oslo och Helsingborg har dom tagit sig för att komma dit och överraska mig. Dom är så himla fina. Annie var också en överraskning.
Vi stannade ett bra tag på Söderhof och folk rullade in hela tiden. Sedan tog jag och syrran med våra New Yorkers till Metro och dansade av oss. Svensk musik men vi var tvungna att hoppa upp i sofforna och dansa NYC-stilen.

TACK FÖR EN UNDERBAR KVÄLL!

Sentimental del. Att åka som au pair till New York är nog det bästa jag gjort. Även om mina första veckor var hemska i den andra familjen vart det så himla bra till slut. Man måste ha det dåligt ibland för att uppskatta dom bra delarna i livet. Jag har fått en andra familj där borta som jag bryr mig om otroligt mycket. Barnen är barn, inte alltid änglar men när dom ger en den där kramen och säger I love you så känns allt tjat och gnäll värt det. Det är det som är charmen med barn. Många säger att åka som au pair är tjejernas version av lumpen där vi går från tjejer till kvinnor. Det är väl sant på ett sätt. Det är ett stort ansvar man tar när man tar hand om barn och för att inte tala om alla maskiner tvätt jag gjort under året. Lite vuxnare är man nog. Alla människor jag träffat där borta, både bra och dåliga har varit lärorikt. Jag har fått vänner för livet och som är bosatta världen och Sverige över. Att jag fick chansen att resa runt i USA och se Kalifornien och Florida, en dröm. Sedan att leva borta den underbara staden New York är så häftigt i sig. Traska runt i SoHo, battery park, central park, shoppingen och såklart festandet. Allt är värt att åka tillbaka till en dag.
Även fast jag hade det så himla bra där borta ville jag inte förlänga mitt år då jag tycker att allt har sin tid. Jag har gjort det nu och jag känner att det finns en rad andra saker och äventyr som står på tur.

I<3 New York

Åkte till skolan imorse för att be dom skicka hem mitt betyg jag fick i våras. Alla flaggor utanför byggnaderna vajade på halvstånd för vad som hände för åtta år sedan när dom två planen flög in i manhattans två högsta torn.
Nu fixas det med min packning. Försöker rensa ur sånt som jag kan leva utan. Jag försöker minska på min övervikt så jag inte behöver betala någon övervikt. Dock har jag hört av andra personer att det mest handlar om tur när det kommer till damen/mannen bakom incheckningsdisken. Så jag får slå på charmen och hålla tummarna för att min är en glad prick!

Ikväll ska jag hämta upp Filippa på stationen och ikväll vankas det picknick med alla westchestertjejer. Just nu vräker regnet ner så vi får se om det inte blir en kväll på starbucks istället.



Imorse var jag iväg till banken för att avsluta mitt konto.
Jag bad snällt om att jag skulle få behålla kortet som en souvenir för att det är så himla sött.

I fredags hamnade vi på Citrine. Det går inte att ha en dålig kväll där. Bra musik, bra dricka och bra sällskap. Efter stängning åkte jag, Filippa och Annie hem till casa Filippa på Long island. Efter en galen taxiresa slocknade tre trötta tjejer brevid varandra vid 7 på morgonen. Klockan 4 på eftermiddagen var skönhetssömnen fixad och tre mindre pigga tjejer drog sig upp ur sängen. På kvällen var vi värda en mysig middag och filmkväll.
Söndagen spenderades på manhattan, loveli.

Nya au pairen Pernilla har flyttat in i rummet och jag sover på en madrass på golvet. Kidsen har börjat skolan och det är mycket nytt för mig med dom nya skolorna och aktiviteter hit och dit så det är fullt upp om dagarna.
Jag går runt med känslan som jag hade när jag slutade både grundskolan och gymnasiet. Trots allt plugg och jobbigheter man vart med om under åren är sista veckan alltid hur bra som helst. Barnen är hur söta som helst och allt går kanon.

Jag har precis kommit hem från kinamiddag med blondintjejerna (+Cecilia) här uppe. Fina flickor det där.

Nu ska jag bädda ner mig i sängen. Pojken har börjat i en privatskola en halvtimme härifrån med resultat att han måste gå upp 5.50 am. Snark och gonatt!

 

Mitt rum nästan ekar. Tomt i alla lådor, tomt i garderoben, tomt i badrummet, tomt tomt tomt. Idag har jag haft min sista dag ensam med barnen. Imorgon ska vi hämta upp den nya au pairen Pernilla i White Plains och hennes saker ska få flytta in i mitt(?) rum. Mina väskor bor numera i tvättstugan. Som det ser ut just nu kommer jag behöva skiljas från lite saker som får bo kvar i amerikat. Väskorna är överfyllda men jag ska försöka maxa mitt handbage också så jag får med mig allt. Svårt det där.

Helg imorrn. Utgång på ingång, min sista! Ser ut som att det blir en hel del tjejer som kommer med så det blir ett hej då på riktigt. Sedan ska lördagen spenderas med Filippa och Annie på long island. Har inte varit där på år och dar nu så det kommer bli riktigt trevligt. PÅ söndagen ska jag traska runt på manhattan. 



Det vore grymt om man råkar springa in i denna dam som håller på att spela in sex and the city 2 just nu här i NYC. Vi håller tummarna!

Är precis hemkommen från Starbucksfika med tjejerna här uppe i westchester. Fina tjejer det där.
Klockan slår snart midnatt men jag ska vara uppe ett tag till och kämpa med mina väskor. Imorrn ska dom flyttas ut till ett annat rum så jag kan städa inför nya au pairen som flyttar in här på fredag.

 

Jag har fått ihop en väska innehållandes tröjor och klänningar. Hoppas resten får plats i den andra, annars...
Houston we have a problem.

Hjälp, mitt rum är fyllt av skyskrapor! Nu har jag formaterat klädhögsberg likt skyskrapor runt om i rummet. Dom byggs på hela tiden och garderoben vill aldrig tömmas helt, snart så.
Det är nu när jag viker alla kläder som jag känner att det snart är dags att åka. Bitterljuvt. Den svarta sopsäckens hål fylls sakta men säkert upp till kanten. Dags att byta säck. Kan inte förstå hur mycket skit jag samlat på mig..

Nu ska jag ut på en morgonpowerwalk innan kidsen vaknar.